detvallonskavansinnet.blogg.se

Sitter nu här, mitt i natten - medans de andra sover - och tänker. Tänker på hur allt gick så snett, att det skulle gå snett på nåt vis visste jag om, men inte så här jävla snett. Jag pratar om den kroniska hjärt och njursvikt jag drabbades utav i mitten av augusti 2012.

Så.. Vi tar det från början. Hur började det hela? Jag ger er min historia i natt, någorlunda kortfattad. Ha överseende med att jag är trött och det är jobbigt att sortera så mycket i huvudet, så det kan bli luddigt lite här och var, bortglömda tidsperioder osv.

2006 var det år jag började medicineras med psykofarmaka. Jag var 13, skulle fylla fjorton. Jag hade kontakt på BUP här i Gävle med både en läkare och en psykolog. Inom en kort period hade jag testat Fluoxetin, Nozinan, Theralen, Atarax, Propavan, Risperdal, Sertralin och Zoloft. Allt utan resultat. Det enda som det resulterade i, egentligen, var ett suicidförsök i februari 2007.

Medicinerna ändrades, och nu sattes det in Stesolid och Lamotrigin. Jag hade nu Fluoxetin, Atarax, Stesolid, Lamotrigin, Propavan och Risperdal. Jag sade åt min läkare på BUP att hon lika gärna kunde ta bort Atarax, inget annat fungerade ju som ångestdämpande förutom Stesolid. Sagt och gjort. Den togs bort.

Tiden gick, jag blev placerad på ett HVB-hem i Forsbacka den 25 juni 2007. Den första diagnostikutredningen jag gjorde på BUP visade att jag hade ADHD, Borderline Personlighetsstörning, panikångest, social fobi, var bipolär och hade psykotiska symptom. Saker som jag redan visste om, men som var skönt att ändå ha på papper. "Det är alltså därför jag reagerar och agerar som jag gör i vissa situationer. Det finns en liten förklaring till det hela!"

Under de år jag var placerad på detta HVB-hem var det då mina vändor inom psykiatrisk slutenvård började på riktigt. Läkarna på avdelningarna såg mig som en besvärlig patient, då jag var så pass depressiv och destruktiv.
Men de gjorde ingenting för att hjälpa mig, inte vad jag kan se när jag blickar tillbaka iallafall, utan de stoppade mig full med tabletter istället. Jag kände mig som en zombie.

Så ja, medicinerna ändrades återigen hej vilt, listan började bli lång och jag kände mig som en försökskanin, en zombie som sagt.
Haldol, Fluanxol, Cisordinol, Zyprexa, Seroquel, Cipralex, Xanor, Imovane, Stilnoct, Nitrazepam, Voxra, Sobril, Lamictal, Concerta, Ritalin, Medikinet, Leponex och Klonazepam är några av de sorter som jag minns igenom åren.
Till slut blev det - just då - så illa att jag inte visste vad som var biverkningar utav medicinerna eller vad som var mina sjukdomar. Jag visste ingenting överhuvudtaget för jag var så nerdrogad av alla mediciner.
Jag blev inlagd titt som tätt, och blev en "stamkund" på avd 25 och avd 27.
Jag var uppe i 10 olika sorter, enligt de senaste medicinlistorna som var just då, i slutet på juli 2012.

Men då hände det.. Onsdagen den 15 Augusti 2012 fann de min kropp till synes livlös i duschen på psyket här i Gävle. Jag blev körd från psyk till Gävle sjukhus och inlagd på IVA, HIA och infektion. På någon utav dessa avdelningar konstaterades det att jag drabbats av kronisk hjärtsvikt och kronisk njursvikt orsakad utav dessa mängder med psykofarmaka. Jag blev transporterad med ambulans till Akademiska sjukhuset i Uppsala för inläggning på deras hjärtavdelning, 50 F...

Resten får ni en annan gång, tänk som sagt på att denna text är kortfattad. Jag skriver bara ner det viktigaste och bara denna text har tagit över en timme att få ihop.
Och för vems skull skriver jag egentligen? För min egen eller för eran?